Ärlighet och respekt.

Så självklart för alla, men ändå så förbannat svårt att leva efter.
Att bli behandlad med respekt är en mänsklig rättighet, allas rättighet.
Jag kan tycka och tänka, men vad är det som säger att jag har rätt?
Beror på vem man frågar kanske, men för mig är det ju rätt, och då ska jag respekteras för min åsikt.


Och när det där funkar, när det finns en ömsesidig respekt, då känns det bara jävligt bra.

Jahapp

Ny vecka nya tag va?
Varit på föreläsning med jobbet som var inspirerande men aningen trögflytande. Men hade trevligt sällskap av goda arbetskamrater :)
Har fått förlängt inne på den här enheten, så nu blir jag kvar där till oktober, känns jäkligt gött faktiskt, jag trivs riktigt bra med allt och alla!
Cyklar till och från jobbet nu, och det är så skönt, man blir så mycket piggare!! Lite lagom vardagsmotion!

Igår va första gången för Stella i nya gruppen på ridskolan!
Dom fick börja med att borsta och sånt där, men då hade nån smart person bestämt att Stella (som helt plötsligt kändes som världens minsta tjej bland alla 10-12 åringar och gigantiska djur) skulle ha en ganska stor häst som gillar att nafsa, hmm hur tänkte dom där?
Stella tyckte den va jätteläskig och ville inte gå i ridskola mer, hon ville åka hem!
Som tur va fick vi byta till en liten plutthäst, och då gick det superbra! Helt lagom storlek till henne :)
Så hon va väldigt nöjd i alla fall när vi åkte därifrån!

Det va en intressant diskussion precis på nyhetsmorgon, handlade om unga kvinnors höga krav på sig själva, och att man ofta försöker hålla upp någon slags fasad, att man ska vara så perfekt som det bara går.
Och det känner man ju igen, där har man varit, men inte längre.
Jag har nog blivit vuxen på riktigt nu, jag gör vad jag vill och jag skiter i vad andra tycker.
Många känner nog att de måste ha det perfekta hemmet, den perfekta trädgården, den pefekta karriären, den perfekta kroppen, de perfekt klädda och matchande barnen, helst ska dom gå på 18 olika aktiviteter i veckan, och skriva högskoleprovet när dom börjar i första klass också. Varför?
För att vi ska kunna tala om det för andra, och få någon sorts bekräftelse på att vi duger, en klapp på axeln, åå gud va du e duktig!
Är man dessutom flera såna kvinnor i en bekantskapskrets, kan det bli lite farligt, anser jag.
Den här ständiga tävlingen eskalerar och det slutar med att ingen av dom någonsin tycker att dom duger, för i deras värld är det alltid någon annan som är bättre.
Det är ju hemskt hur vi beter oss mot varandra!
Vad hände med att bara bli respekterad och omtyckt för den man är?
När man skalat bort fasaden är det ju ändå samma person därunder.

Tänkte på det senast för ett par dagar sen, asså fan va jag e nöjd med allting!
Jag e så jävla nöjd. Nöjd och lycklig.
Jag har inte det perfekta hemmet, som alltid är tiptop-städat. Och jag handlar inga kläder på polarn&pyret, mina barn ärver mycket kläder, och vet ni vad?
Dom bryr sig inte!!!
Dom är glada, trygga barn, det är det enda som räknas.
Jag älskar mitt jobb, jag känner inte att jag behöver tjäna mer, eller byta yrke för att det ska duga.
Jag tittar i spegeln på mina bristningar och lite sladdriga hud som hänger lite på sina ställen.
Och så tänker jag, fan, jag e rätt snygg alltså.
Jag ber inte om ursäkt för att jag finns, och för mina åsikter.
Och bäst av allt, jag får dela detta liv tillsammans med den mest fantastiska människa man kan tänka sig!!
Andreas. Bara så bäst helt enkelt.

Så, kan inte alla kvinnor bara vara lite mer nöjda med vem de är??
Ska det vara så svårt?
Och alla som håller på och tävlar, kan inte ni bara sluta? För det kommer inte hålla i längden, och jag e så trött på såna människor.
Va lite jävla nöjda för fan.

fort fort fort!

Fort går tiden, dagarna bara rinner förbi!!
Jobb med massa olika kurser, plugg, cykla dit, hämta där, städa lite, sova lite, trädgårdsbestyr, och så hinna njuta av den underbara våren och värmen såklart!
Än sålänge: Gillart!
Många bollar i rullning = Bra planering
Annars skiter det sig, i alla fall i mitt huvud, måste planera, strukturera, låta allt gå några vändor i hjärnan, sen går det bra. Bara jag har koll. Annars blir det stress.
Försöker släppa taget ibland, men då blir det rörigt i lilla huvet.

Har haft riktigt sköna lediga dagar nu, varit ute och grejat på tomten, såå skönt att bara röja och slita bort allt gammalt torrt och grått och tråkigt, och därunder hittar man knoppar och gröna små blad som tittar upp, då blir man glad!
Har tagit sköna promenader och cykelturer med barnen, hittat massa vårtecken och bara sugit in den varma luften.
Igår när jag stod ute på uppfarten så hörde jag en trana, såg den först efter ett tag när den seglade runt över träden. Att nånting så yttepyttelitet som att höra en fågel kan göra en så glad! Jag blir liksom lycklig av sånt där.
Fåglar, blommor, knoppar, sköna cykelturer.
Fan va löjligt!
Ja kanske, fast det skiter jag fullständigt i.
Uppskatta de små sakerna i livet, det försöker jag göra, lycka behöver inte kosta, ofta är den helt gratis.

Igår kom en kompis till Stella och sov över, dom hade jättekul och mysigt, hon stannade till 12 idag, då vi åkte till stallet. Stella va jätteduktig idag, och jag pratade med en tjej därnere så nu ska hon få börja i en grupp, hon tyckte hon skulle passa in där! Det kommer bli kul för henne!
Sen träffade hon en annan klasskompis som har häst där, så hon fick stanna med henne i stallet en stund, sen skulle hon åka med henne hem. Gissa om hon va lycklig att få va kvar i stallet!

Nu ska Zebbe och jag ut och cykla lite, sen blir det myskväll med Gladiatorerna och äppelpaj, mums!

Inspiration!!

Har varit på kurs de senaste 2 dagarna med jobbet, första kursen va sådär, mest repetition av det som vi varit på tidigare som kompetensstödjare.
Men igår satt vi en första heldag av tre, vi var en blandad grupp med folk från olika enheter, allt från oss undersköterskor till chefen för alla vård-och omsorgsboenden.
Vi ska bli förbättringsledare och coacher, och vara med och utveckla och leda det förbättringsarbete som ska starta.
Jag känner: ÄNTLIGEN
Äntligen kan vi få ett verktyg att jobba med, att motivera och inspirera alla att vilja förbättra, och det kommer leda till något jäkligt bra, det är jag övertygad om! Inte minst kommer det stärka vår yrkesroll och faktiskt kanske leda till att vårdyrket får en ökad status.
Nu är det mycket ideer i huvet som bara vill ut!
Fick chansen att ge delar av ledningsgruppen en liten knäpp på näsan, och faktiskt redan igår komma med förslag på förändringar till det som dom suttit och diskuterat fram i månader :)
Men det togs emot bra, och jag känner att dom tar oss på allvar, dom har förstått vikten av att få med sig alla för att kunna genomföra de förbättringar som kommer krävas.
Det kommer bli så jäkla bra det här.

Sådärja!

Då föll Ninnie för trycket och skaffade smartphone!
Eftersom jag har noll koll på teknikprylar tog jag en sån som sambon har, för han e jäkligt nöjd med den, en Samsung Galaxy S2, fast jag tog en vit :)


Måste säga att jag ser fram emot att kunna lyssna på spotify i mobilen!

På förmiddagen va Andreas med Zebbe och tittade när han spelade tennis med dagis, dom hade haft kul!
Sen åkte vi och hämtade Stella och åkte till badhuset några timmar.
Idag blev det hela 7 simtag för Stella, och hon dök och höll huvet under vattnet rätt länge, så stora framsteg, kul kul!! Blev förstås lite race i rutschkanan också, vi va typ helt själva så det va skönt!
Zebbe talar ju om för alla tanter hur det går till när man badar, så ingen missar nåt liksom..
Han skällde lite på en gumma för att hon hade simfötter på sig, och det får man inte ha för det e fusk!
Jag vet inte om det va nån sorts halksockor hon hade på sig??
En annan motionssimare hade glasögon och det fick man tydligen inte heller ha, aja baja!
Han e för rolig den ungen!

Nu är det snart Top Model sverige, ja jag tycker att det är ett roligt program!

Frisk, glad och kär.

Har nu vaknat ur dvalan igen, har legat i influensan i över en vecka och börjar nu känna mig som människa igen!
Tror aldrig jag har varit så sjuk i hela mitt liv!! Det var det värsta jag varit med om, typ.
Så nästa år ska jag nog fan vaccinera mig tror jag, så man slipper skiten!

Har hunnit med en del sen jag skrev sist i alla fall!
Vi har firat Stella som har blivit 7 år nu, herregud, det e ju inte klokt! Hon va ju typ 4 nyss tycker jag.
Vi hade släktmiddag, och helgen efter hade hon tjejmiddag för tjejerna i klassen!

Här e sööööta lillkusinen Minna!

Stella bjöd tjejerna på tacos!

Dagen före kom det en annan prinsessa, lilla Estelle :) Tur att hon inte kom på Stellas födelsedag, så hon får ha den ifred :)

Vi skulle ha åkt på kryssning förra helgen, men jag va ju dålig så vi fick skjuta på den, så på lördag åker vi istället, det ska bli skitkul, och barnen gillar verkligen det!!

Jag hade inte varit utanför dörren på en vecka, och under tiden har ju våren börjat titta fram, inte så mycket snö kvar och solen värmer så skönt!
Igår va det faktiskt ljust när jag gick till bussen 6.15! Så snart kan man börja cykla till jobbet igen, gud va härligt!!
Men i söndags morse var det vintervackert ute!

Är klar med skolarbetena också, var in till skolan och hade "vernissage".
Tanken va att alla skulle gestalta antingen lidande eller lindring av lidande med hjälp av konst.
Vi är 15 stycken, men vi va bara 4 som kom, och 2 av dom hade inte ens med sig nåt arbete, det va trist tycker jag!
En annan tjej hade en bild med sig, och jag gjorde en liten installation för att visa färgers och miljöns betydelse i vården, hur man kan skapa olika milöer för olika tillfällen, t.ex harmonisk miljö, värdig miljö m.m.
Så läraren tyckte nog det blev lite fiasko, men vi hade roligt som va där i alla fall, och det blev mycket intressanta diskussioner!
Så nu väntar jag bara på betyget så jag kan få sätta på mig min brosch :)
Efter det har jag kommit in på svenska och engelska kurserna, så då blir det mera plugg!

Det känns så bra allting just nu, det kommer bli en bra vår det här, mycket kul att se fram emot :)
Jag känner mig pigg igen, och glad och kär i den bästa som finns.
Puss på dig!

RSS 2.0