hemma igen!

Det blev 9 dagar i torpet, med en salig blandning av allt möjligt!
Får korta ner en del om jag ska få med allt:)
Vi renoverade klart i farstun, med golv, lister och en hel del annat fix. Det blev verkligen riktigt bra, vi e skitnöjda båda två!
Andreas fixade golv och alla lister, sen fick vi såga lite i dörrarna för att dom skulle gå att öppna :) Inget är ju direkt rakt därnere..
Sen fixade jag bänkskivan, betsade och oljade den, och sågade ut för diskho, blev skitfint! Sen dit med rör, och en tunna för slaskvatten, sååå mycket smidigare att diska och sånt nu!
Sen det roliga, småduttandet:) korgar, flaskor, handdukar, upp med tyg och sånt.. Hittade en gammal stege vid en ödelada som passade fint!


Före och efter:




Fint va?

Sen har vi hållt på i trädgården, röjt bort sly och ris och skit som fått växa fritt...
Andreas har fixat en fin liten stengång, och jag har grejat med rabatter och sådär. Sen det vanliga med vedhuggning och sånt.


Hann med lite utflykter också, finns så jäkla mycket runt omkring att se och göra, och det är så lugnt och fint överallt!
Blev lite kär i Mariestad, ligger 20 min från torpet, en riktig pärla vid Vänern!!
Sen finns det ju mängder med fina gamla brukshus, kyrkor och annat, om man nu e intresserad av sånt:)
Tranor som häckar på åkern utanför.


Slottet i Porla brunn, här finns en källa med hälsobringande krafter(sägs det), med historia som går ända bak till munkarna på 1600-talet. Riktigt smultronställe med vackra hus och byggnader.
Här kunde man lägga in sig själv för att "dricka brunn" i ett par veckor, det var tydligen särskilt bra för olika nervsjukdomar..

Bilder från vackra Mariestad!

Sen ska jag kort berätta om den dyraste utflykten...
Vi skulle åka på en liten tur och titta på några mindre byar, och ta en glass nånstans tänkte vi, så vi körde efter en turistkarta vi hade fått, men efter ett tag kändes det lite fel.. Vi kom liksom ut på en liten grusväg som ledde till ingenstans. Den var helt nyskrapad, och ingen hade åkt där före oss, så kom vi ikapp skrapbilen, men vi körde om och fortsatte...
Efter en bit med slingrig helt öde grusväg, så ligger det en sten på vägen PANG! Nej vafan!!!!
Andreas: Måste du börja skrika direkt??
Andreas: Jahapp nu lyser oljelampan, helvete.
Jag: Neeeeej hur fan ska vi nu komma hem, e vi fast här föralltid? Det finns ju förfan inga hus här ens!
Vi rullar en bit ner till en herrgård, som visar sig vara där vi hade tänkt stanna ändå, så det var ju bra...
All olja rinner ut, stort hål i tråget.
Och där står vi, mitt i ingenstans. Känner ingen, vet fan knappt var vi är, och så 2 små barn med sig.
Panik.
Nåja, vi samlar oss i alla fall, frågar runt bland konstigt folk på herrgården, men ingen vet direkt nånting. Sen ringa, ringa och ringa. Runt och fixa allt, tänk till lite nu för fan!
Vad säger dom på reklamen nu igen? "118800 superbillig nummerupplysning" juste, ringer dit. Fixar taxi, fixar hyrbil. Bara att snällt vänta. Herrgården stänger, det börjar regna.
SEN vänder det.
Taxi chauffören kommer, och det visar sig vara världens bästa!
Han berättar gamla skrönor och historier om " Bildsköne Bengtsson" och " TatuerarJack" som härjade i Tivedsskogarna. Vi får massa tips om sevärdheter runt omkring, och när vi närmar oss Mariestad stänger han av taxametern, och vi får åka på guidad tur genom stan. Sånt är man inte med om så ofta.
Han berättade om sin värsta dag, och det fick oss att tänka, fan det här löste sig ju rätt bra ändå, trots allt.
In på statoil och hämta hyrbil, en gubbil, men skön å köra.

Ringa igen, försäkringsbolaget, bärgning. Usch det känns dyrt.
Men det visar sig att det går på försäkringen, både bärgning och lagning. Bara självrisken. Skönt, lite flyt igen:)
Fast vi inser ganska snart att vi inte kommer få bilen lagad innan det är dags att åka hem, enklaste och billigaste lösningen blev att åka hyrbilen upp till Rimbo, hämta Renaulten, och sen åka ner med båda bilarna för att kunna lämna hyrbilen, och åka hem i egen bil. Sagt och gjort.
Barnen är som ljus. Dom märker nog att vi är stressade.
Nu står Volvon i Mariestad på verkstaden.
Och ingen glass blev det heller.
Jävla Sätra Herrgård, jag förbannar dig!

I slutet på veckan fick några sköna dagar med sol, glass och bara lugn och ro, det var skönt!
Sen på lördagen vaknar Stella prickig, vattkopporna har kommit. Det var väntat, det gick på dagis innan vi åkte.
Så då packade vi ihop och åkte hem en dag tidigare, skönare att va hemma när man e sjuk.
Nu ser båda två ut som små prickiga korvar, men är pigga så det verkar ganska lindrigt ändå.

När vi kommer hem så har skogsmaskinerna varit här. Ingen skog finns här mer, bara ett kalhygge. Det är ju inte på något sätt våran skog, och markägaren har ju rätt att göra vad han vill såklart, men det känns ändå inte bra. Det känns naket och fel på nåt sätt. Men man vänjer sig kanske.
Sambon tycker det är ganska bra att vi får in mer ljus och att det kommer blåsa mer. Det har han nog rätt i, men skogen finns inte mer, och Lövsättras föregångare vänder sig i graven, det är ett som är säkert.
Men men, skit i det, och ta nya tag.

Katten e tjock så snart får vi kattungar, och det är rätt skönt att vara hemma ändå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0