Det var det

Nu vet man med säkerhet hur ångest stavas. Trodde det vara vad man hade när man själv skulle göra nåt jobbigt, men när det gäller ens barn, där har du det, där kan vi snacka ångest!
Zebbe opererades för ljumskbråck igår, allting gick hur bra som helst, Andreas, klippan, var med honom in. Att sitta här hemma och vänta och veta att ens barn ligger nedsövd var inte kul, men jag hade nog inte fixat att vara med därinne tror jag, tur att jag har världens bästa sambo!

Ångesten och rädslan för att det ska hända ens barn något blir väldigt tydlig, och man får sig en tankeställare, jag är väldigt tacksam för min fina familj.

Nu är jag vaken, kan vi åka till leksaksaffären nu?

Han hade varit så himla duktig därinne, mest skrattat och tyckt allt var roligt hela tiden :) Dom kallade honom tydligen för den skrattande pojken!
Vi hade lovat att han skulle få åka till leksaksaffären om han var duktig, så A och han åkte till kungens kurva och handlade leksaker, MASSA leksaker :)
Men det var han värd, lilla gubben.
När dom kom hem var han precis som vanligt, känns lite konstigt faktiskt. Men så skönt.

YES!! Jag e bäst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0