kulochstrul

Samma rutin, varje kväll, samma sagor, samma små tandborstar, samma vrål från avgrunden, från en liten människa som inte vill sova, aldrig vill sova. Har inte tid.

Samma kram och puss, samma gömma sig under täcket och låtsas att mamma och pappa inte ser en.

Samma CD i spelaren, den från Ö&B som man måste peta in ett finger i och sen smälla igen för att den ska fungera, och nej det är inte bara priset som är skillnaden, skitsnack i reklamen där.

Samma Pippi på de sju haven, och när Tommy och Annika sjunger i kör:

"Sov alla, sov alla vågor på vida havet nu, sov alla, sov alla havets vindar nu"

Då sover Zebbe.

Stella ligger vaken och vänder sig några varv.

Vi går ner för trappen, vår knarrande, gnisslande, smällande trappa.

Man får ta ett spagatsteg först så man kommer så långt ner som möjligt på första steget, sen får man hänga sig i räcket och ta två snabba lätta steg, sen ett sista brak innan man är nere. Vi gör det varje kväll, smyger tyst så ingen ska vakna, men det har dom aldrig gjort, men vi fortsätter smyga.

Samma sak, varje kväll, samma lugn när barnen små har somnat, samma längtan efter att väcka dom igen.

Och så gör vi om det imorgon. Samma sak.